Sista dagarna i Madale

Nu har vi avslutat våra fyra veckor av volontärarbete. Det är både skönt på ett sätt och tråkigt att lämna volontärhuset. Vi hade en sista middag med några av de andra volontärerna vi har träffat här. Vi åt på en restaurang som heter Samaki Samaki (Fisk Fisk), det var väldigt trevligt men såklart tråkigt att säga hejdå till de vi har bott tillsammans med i Madale i fyra veckor.

 

 

Skolbänkarna som vi volontärer målat blev transporterade på taket av en bil till en förskola i närheten av volontärhuset. Barnen blev jätteglada och inspekterade de nya motiven på sina skolbänkar.

 

 

Vi har även sagt hejdå till alla fundis vi arbetat med under de här veckorna. Arbetsledaren Clementi fick malaria sista dagen vi var där så han hann vi tyvärr inte säga hejdå till. Vi passade även på att fråga lite om hur det vanligtvis fungerar på byggarbetsplatser i Tanzania, med tanke på säkerhet och liknande. Alla arbetar antingen med flip-flop eller barfota, då barfota är att föredra. Saidi, som arbetat på ramen till rummet, visade att han fick mycket bättre grepp med fötterna barfota än om han hade haft skor på sig. Han förklarade även fördelen med att inte använda säkerhetslina när man jobbar på hög höjd, för ska man förflytta sig från en nivå till en annan kommer en säkerhetslina bara vara i vägen, och det viktigaste för dem är att det ska gå fort! En annan sak vi noterat på byggarbetsplatsen var att ingen använder någon bygghjälm eller annan skyddsutrustning, trots att det hänger hammare och sågar i krokiga spikar högt upp på takbjälkarna. Trots allt detta berättade Saidi att det inte händer så mycket olyckor, antagligen för att de är så vana vid sitt sätt att arbeta.

 

 
 
 Så här långt hade bygget på vårt rum kommit när vi lämnade Madale.

 

 

Sista fredagen passade vi på att åka till en stor marknad kallad Friday market, där fanns allt mellan himmel och jord. Det var ganska kaosartat med mycket folk, saker överallt och folk som ropade i megafoner. Vi hade egentligen inget speciellt som vi tänkte köpa, men det slutade i alla fall med att Lisa och Rasmus köpte varsin fotbollströja. En Manchester United och en Tanzania-tröja. De allra flesta i Tanzania verkar äga en fotbollströja, först tänkte vi att den största anledningen var att många tycker om fotboll här, men vi fick reda på att vanliga bomullströjor i bra kvalité är riktigt dyra och därför har de flesta inte råd.

 

 
 

Vi har fått sett mycket häftiga saker här i Tanzania, bland annat hur alla kvinnor bär allting på huvudet. Alltifrån småsaker till stora mjölsäckar, det ser så enkelt ut trots att det måste ligga åratals av träning bakom det. Här visar tvååringen Prittish att det ska börjas i tid!

 

 

 

 

 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0